Hemmakontor med humor
Bakom de talande bilderna från hemmakontoren finns fotografen Daniel Nilsson. Under hela pandemin har han dokumenterat hur vi på olika sätt har skapat en arbetsplats hemma. Ett arbete som nu blivit fotoboken ”Hemmakontor”.
Hur kom du på idén?
– En dag när jag var ner i husets tvättstuga hörde jag tangentknatter. Det var en granne som inrett ett provisoriskt kontor mellan alla hyllor i källarförrådet. Jag vara bara tvungen att ta en bild. Mitt i allt det jobbiga med pandemin blev det här ganska komiskt, så jag fortsatte att leta upp hemmakontor och dokumentera.
Vad blev du mest överraskad av?
– De flesta tyckte ändå att det fungerade relativt bra. Man kände sig såklart ensam och isolerad, men fick å andra sidan mycket gjort. Och många vittnade om fördelen med att hinna med vardagen lite bättre och kunna vara flexibel kring arbetstider.
Har du fått någon egen insikt under jobbet med boken?
– Ja jag har funderat mycket över vad som definierar ett jobb. Är det kontoret i sig och själva arbetstiden? Inte direkt, det handlar ju om att man gör sitt jobb på bästa sätt, och det kanske inte just är på vardagar mellan 8-17 som vi är vana vid.
Namn: Daniel Nilsson
Ålder: 43
Gör: Frilansfotograf i Malmö för olika dagstidningar och magasin och bildredaktör för Fotbollsmagasinet Offside.
Familj: Sambo och tre barn
Ivar Hedén Judt
Regionchef
Garderoben
”Jag var med och arrangerade en digital folkmusikfestival och när jag gjorde livesändningar så riggade jag upp detta i garderoben. Min fru jobbade i vardagsrummet, så sedan dess har jag blivit kvar här. Det är ju ganska inbonat och mysigt i en garderob. Det är väl det primära. Sedan har det en trevlig effekt också. Folk kan få dra det här ”komma ut ur garderoben”-skämtet som man nu har hört tusen gånger. Och man kan få skoja lite om att man ”har blivit förpassad till garderoben?”
Ett tag använde jag väggen som whiteboard och strykbrädan är ju färgglad och trevlig. Det finns något symboliskt i dessa tider när man sitter här som regionchef och pratar med kommunpolitiker under viktiga möten som i sin tur sitter på andra hemmakontor. Det är viktigt att man har respekt för varandra online, men vi är ju faktiskt bara människor. Det är någonting fint med att den ena sitter i en garderob och en annan sitter på en veranda. Folk som utgör något slags ledarskap sitter ju ofta på fina kontor och jag kan tycka att det finns något sunt med att man har fått flytta in i garderoben.”
Lisa Kjellberg
Gymnasielärare
Strykbrädan
”Jag satt ganska länge på mina hemska pinnstolar i köket men ryggen morrade mer och mer för varje dag som gick. Efter någon vecka kom jag på den här lösningen. Det var ju egentligen för lågt men jag har byggt upp med en vinlåda.
Själva strykbrädan är från 70-talet men överdraget är nog från 90-talet. Jag har ett vagt minne av att min exman gav mig överdraget i julklapp, så ni förstår varför han är min exman. Vem fasen vill ha ett strykbrädeöverdrag? Dessutom stryker jag nästan aldrig. Men nu har den äntligen fått en funktion efter att ha samlat damm i flera är. Yogamattan på golvet är mjuk och go att stå på under dagen, för jag står ganska många timmar när jag undervisar.
Jag har faktiskt ett skrivbord i mitt sovrum men det är ju inte bra för den mentala hälsan att jobba i sitt sovrum. Det funkar att undervisa så här men undervisning handlar ju om kontakt och det här tar fruktansvärt mycket längre tid. Man missar det spontana, de små. samtalen med eleverna, och gafflandet med alla kollegorna.”
Eester Barinaga
Professor i socialentreprenörskap
Pingisbordet
”Så fort min dotter började ha tentor på ovanvåningen skickade hon ner mig till gillestugan. Barnen är lite sura för att de inte kan spela pingis men fördelen är att jag har mycket plats och kan sprida ut mina papper.
Jag bländades först av en stark taklampa när jag jobbade, men om jag inte hade lampan tänd så blev det för mörkt för folk att se mig när jag satt i Zoom-möte. Så jag fick helt enkelt skruva av två starka glödlampor och en lampskärm för att kunna synas.
Just nu undervisar jag elever på Zoom tillsammans med en kollega som sitter fast i Paris. Jag har visat mina internationella kollegor i Spanien hur det ser ut här nere i källaren med mitt pingisbord, men jag har inte visat det för studenterna. Lite respekt måste man få ha kvar ändå. Nackdelen är att det kan bli lite kallt här nere. Och ryggen börjar göra ont.”
Arieta Mujay Bärg
Kreativ konsult/marknadsstrateg
Picknickbordet
”Förut satt jag och jobbade med min man i köket, och gick ibland iväg till kafeer för att komma ifrån lite. Men en dag insåg jag att vi hade ett picknickbord på balkongen, så då flyttade jag in det i vardagsrummet istället. Jag dekorerade med en gul duk som passar bra ihop med Nana-dockan på väggen. Jag jobbar ju trots allt med mode.
Under Zoom-möten brukar folk undra vad det är för ett gult Homer Simpson-ben som hänger ner i bakgrunden, och mina engelska vänner har undrat vad det är för konstig sak med gammaldags baddräkt. Då får jag berätta att det är ett berömt konstverk - ”Nana” av Niki de Saint Phalle. Det blir onekligen en start till konversation. Jag är från London och förut åkte jag fram och tillbaka till Storbritannien, där jag gick till ett kontor varje dag. Men nu har jag inte varit där på länge. Detta är mitt nya kontor. Promenaden hit, från mitt sovrum, är i varje fall inte så lång."
Vill du ta del av fler insikter?
